Minns ni brutale Bob? Ni vet, den där amerikanen som hade tusen band varpå samtliga lät som MORTICIAN? Jag skrev ett inlägg om honom för några år sedan och med tanke på att det är Halloween i görningen tänkte jag att vi skulle göra ett återbesök och se vad den gode Bob har haft för sig för ruskigheter sedan sist. Ni som helt missat Bob kan med fördel klicka på länken här så får ni ett hum vad vi pratar om.
http://hatpastorn.wordpress.com/2010/02/06/bandfotokatastrofer-del-2/
Bob har inte legat på latsidan må ni tro. Jag tappade ärligt talat livslusten när jag glad i hågen navigerade mig in i Bobs musikliv igen. Jag kände samma vuxenbesvikelse/mentala trötthet som när man inte får bonus när man spelar Yatzy. Fatta allvaret.
Vi tar skiten i bokstavsordning.
1. ARCTIC SORROW
Black/doom säger Bob. Tröstlöst elände säger jag. 2012 blev det två plattor med ARCTIC SORROW. De låter såhär:
Dagcentersvartmetall med trummaskin. Bevare mig väl. Här utnyttjar Bob till fullo det jag brukar kalla oriff. Riff som helt enkelt är där men som har lika mycket substans som ett iskallt skoningslöst vakuum. Sången då? Tänk er en idiot som står och imiterar ljudet av vågor. Bandnamnet är ju som väntat även det fullkomligt efterblivet. Arktisk sorg. Jag har redan kroknat och vi är på det första bandet.
2. BLACK ARMAMENT
Bob verkar ha övergivit MORTICIAN-renset till förmån för black metal av hopplösaste sort. Jag vet inte om det är ett steg i rätt rikting, men det är ju i alla fall ett steg. Det som får undertecknad att haja till här är att Bob faktiskt allierat sig med en annan musiker. Det är, hör och häpna, inte ännu ett enmansprojekt. På sång hittar vi en snubbe vid namn Mike. De lyckliga tu ser ut såhär:
Och låter såhär:
Man har ju hört sämre, det har man ju. Sorgligt nog. Sången är tyvärr alldeles otroligt dålig och lite väl högt mixad. Nä, jag ger upp. Ska jag erkänna bröt jag ihop två sekunder efter att Mike började föra ett satans oväsen. Jag vill nu passa på att tacka de mörka makterna för att BLACK ARMAMENT bara släppt en EP. Tack.
3. CALLOUS HUMANITY
Nu snackar vi. Nu är vi tillbaka till MORTICIAN-manglet igen. Det känns tryggt. CALLOUS HUMANITY, en skiva har det blivit än så länge och den låter exakt som väntat. Tror ni mig inte? Skyll er själva:
Textmässigt rör det sig om lite mera sansade saker såsom världspolitik och annat tjafs. Jag är besviken. Vart är lyriken som behandlar knullmord och kroppsvätskor? Har Bob spårat ut?
4. CORPSE KNIFE
Detta är ett projekt jag missade sist. Vem kan klandra mig? Minst sju släpp har det blivit sedan starten 2007. Med Bobs mått mätt är det rena rama DAWN-längden mellan skivsläppen. Bandnamnet är smått genialiskt i sin enkelhet. Likkniv. Jag vet inte alls vad han menar, men det är lika bra att flina enfaldigt och nicka gillande för annars kommer den här tjommen och delar ut storstryk.
5. CRUCIFIX NAILER
Namnet kan man inte klaga på. Logotypen kan man klaga på. Jaha, hur låter då det här projektet Bob fisit fram fem släpp med? Bättre än väntat faktiskt. Eller … jag vet varken ut eller in längre.
6. GATES OF HELL
Sist jag skrev om Bob och hans miljontals band brände jag ut mig fullständigt. Samma sak händer nu igen. GATES OF HELL, fräscht bandnamn, består av samma förbannade riff, samma förbannade ljudbild och samma förbannade skitfula logotyp som vanligt.
”Abyss of eternity”. Att lyssna igenom allt Bob spelat in är som att befinna sig i avgrunden. I all förbannade evighet. Cyanidkapseln som jag så fiffigt opererat in under tungan för dylika situationer är nu lika söndertuggad som min VHS-kopia av Cannibal Holocaust. Att dö är en seger.
7. GHOUL NECROPSY
Bob har faktiskt en till kompis. Han heter The Brutal Postman och sjunger i GHOUL NECROPSY. Jag undrar hur detta kommer att låta. Tänk om man blir förvånad. Kan det vara power metal det rör sig om? Friformsjazz? House kanske?
Naturligtvis inte. Det är brötdöds med sagolikt värdelös sång.
8. GOREPHAGOUS
Efter utsvävningarna med GHOUL NECROPSY känns det hemtamt och lite mysigt med ett projekt där Bob återigen sköter rubb och stubb.
Jag ljög.
9. MORBID FOREST, MORBID TOMB, MORBIDNESS
När inte ens Bob orkar bry sig gällande bandnamnen gör inte jag det heller. Den morbida trion låter som väntat så jag orkar inte bemöda mig med några klipp eller bilder. Ni fattar poängen.
10. NECROXORCIST
På fullaste allvar satt jag och stirrade ut i intet i flera minuter innan jag fattade att jag faktiskt höll på med något. Är det såhär en dator känner sig när skärmsläckaren kopplas på? Obehagligt. Jag skämtar inte nu, men det var precis som att jag fick en fullkomlig blackout.
11. POSTMORTEM GORE ORGY
Jag tog en smula luft så nu känns det bättre. Nu ska vi se. POSTMORTEM GORE ORGY, bra studs i bandnamnet.
Ljudet.
12. SCHIZOGRINDER
Det är vid sådana här tillfällen man är glad att sambon inte är hemma. Vad i helvetets alla demoner är det Bob egentligen håller på med. Han måste stoppas. Nu. Det här kan inte fortgå. Det finns gränser för vad en människa kan ta och det är nu när jag avnjuter SCHIZOGRINDER min gräns är nådd. Nu skiter jag i det här. Det finns cirka tjugo projekt till av den här kalibern. Det får bli en annan gång.
På återseende.
/Hatpastorn
