Idag kommer vi att ha något väldigt exotiskt på menyn. Metal. Från Moçambique. För att få alla trötta göteborgsvitsar ur systemet säger jag det nu så vi slipper säga det igen. Äkta black metal. Är ni nöjda nu? Mina kunskaper om Moçambique sträcker sig till att jag vet att Portugal hade någon sorts form av suspekt koloniverksamhet där förr om åren, att huvudstaden heter Maputo samt att det är galet fattigt där. Nyheten att de hade en metalscen där borta hade jag inte den blekaste aning om.
Förrän nu.
På metal-archives finns det bara en konstellation listad under Moçambique så vi börjar med den. DARKEST PLACE kallar sig dessa surmulna musikanter. Om vi släpper den politiskt korrekta sargen måste ni hålla med om att bandnamnet är lite småkul. Dessa moçambiqueianer, moçambikier eller hur man nu säger lirar extrem gotisk metal och finns det en genre som spelas i länder man inte ens trodde höll på med hårdrock är det just den. I denna orkester finner vi Joelle, Goro Fast, Roger ”Metal Slave” Pinhal, Michael ”Grim” Da Costa, Zenzinho ”Gothic Boy” Pinhal, Pinto ”Course” Helder och Luana Jane. Vi kan väl enas om att vissa av artistnamnen inte var sådär djävulskt genomtänkta. I deras diskografi finner vi en EP vid namn ”EP” som släpptes 2009. Det är allt. Denna trespårshistoria låter ungefär som ANCIENTs ”Mad grandiose bloodfiends” blandat med indonesiska TOTAL TRAGEDY och amerikansk metalcore. Inte riktigt min kopp kokkaffe, men det lät betydligt bättre än jag hade väntat mig. När trummisen grindar så det bokstavligt smäller om det samtidigt som sångerskan genretroget jamar över renset vet jag dock inte riktigt hur jag ska bete mig så jag väljer att stänga av samtidigt som jag intalar mig att jag är för gammal för att kunna bedöma dylik musik.
Vi letar oss bort från lekmannasidan metal-archives och finner en riktig höjdare i SCRATCH. Denna trio har spelat in två musikvideos så jag tycker vi tittar på dem innan vi går vidare. Återigen lyfter jag på (Vit)hatten till läsekretsen i allmänhet och herr Björkman i synnerhet för detta braktips.
Nä, jag menade inte schlagerfestivaldiktatorn Christer Björkman även om det hade varit lagom hysteriskt.
Introriffet låter inte alls som MARILYN MANSONs ”The beautiful people”.
Ett gladare band får man fan leta efter. Däremot undrar jag vad en ”nipple-geese” är efter att ha ögnat igenom den andra videon ex antal gånger. Håll utkik vid enminutsstrecket så förstår ni vad jag menar. En bröstvårtsgås låter som ett djur man vill hålla under mycket sträng uppsikt. Visste ni förresten att japanska SABBATs legendariska basist Gezol har en utmanare när det kommer till lättklädd scenutstyrsel?
Om de där boxerkalsongerna byts ut mot en stringtrosa i nopprigt läder som i SABBATs fall så kan det mycket väl bli så att hela universum exploderar.
Ja, detta var väl ungefär vad Moçambique hade att erbjuda. Jag fann några till band, men de var inte i klass med SCRATCH eller DARKEST PLACE. Hur står sig då Moçambiques scen i jämförelse med exempelvis Danmarks? Tja, räknar vi bort King Diamond som vi alltid gör så är det ännu en gång dags för våra rödvita grannar att ställa sig i skamvrån.
På återseende.
/Hatpastorn
