Efter många eminenta tips, råd och relevanta bilder från Förintelseförsamlingens andliga ledare, Docent Mohareb, tänkte jag idag försöka reda upp en fråga som stötts och blötts i decennier. Vad är egentligen grejen med badkar och svartmetallmusikanter? Innan vi går in på det måste vi reda upp vad ett badkar egentligen är.
Ett badkar är en badrumsmöbel för bad. Ett badkar kan vara en fristående möbel eller inmurad i väggen. Det är ofta ett stort kar av emaljerad plåt som står på individuellt höj- och sänkbara fötter som kan få karet i balans även på inte helt plana golv. Om det inte är inmurat i badrumsväggen brukar det förses med gavlar och sidor efter behov för att estetiskt passa ihop med den övriga badrumsinredningen. Badkaret placeras i badrummet oftast i kontakt med åtminstone en vägg och där finns även vattenkranar och oftast en handdusch.
Det finns badkar med inbyggda jetstrålar som masserar kroppen, men även vedeldade utomhusbadkar, som är den nyaste varianten av badtunnor.
När man drar ur badkarsproppen, sugs vattnet ner i en virvel. Det är en vanlig missuppfattning att denna virvels riktning skulle bestämmas av vilken sida ekvatorn badkaret befinner sig på genom corioliseffekten. I själva verket är denna krafts inverkan försumbart liten jämfört med de rörelser som redan finns i vattnet.
Nu vet vi det. Vad har då badkar med black metal att göra? Allt. Här kommer tio exempel.
Vond ”Selvmord”
Med skivan ”Selvmord” från 1994 cementerade ständigt aktuella Mortiis via sidoprojektet Vond badkarskulturen inom svartmetallen. På bilden ser vi en lösnäslös Mortiis skära sin dåvarande flickvän med en kniv. Lugn i bussen. Det var bara på låtsas. Det hindrade dock inte en hel del lågintelligenta individer från att tro att det här var på riktigt. Problem uppstod. Jag antar att dessa dårar delar samma trasiga DNA-stege med de kretiner som verkligen tror att Nattramn skar av sig tassarna och ersatte dem med grisklövar. Såvitt jag vet var Mortiis först ut att posera i ett badkar och detta omslag får givetvis 10 av 10. När den här skivan kom hajade man till. Det finns något genuint sinistert över bilden. Jag hade i alla fall aldrig sett något liknande tidigare.
Mortiis
Vi gör ett återbesök hos Mortiis sisådär en tjugo år senare för att se hur det står till i våtrummet nuförtiden och … Är det så konstigt att man är arg exakt jämt? Efter att Mortiis ryade runt i badkarsmiljö dröjde det faktiskt ända tills 2002 innan badkarstrenden kom i full blom.
Forgotten Tomb “Songs to leave”
Detta är en av de mest poänglösa skivorna någonsin när det kommer till DSBM. Med tanke på den genrens rykte säger det en hel del. Omslaget är dock hysteriskt. Jag tippar på att det är Herr Morbid som ligger där och tycker synd om sig själv i ett par söta kalsipper. Första gången jag fick se detta omslag trodde jag på fullaste allvar att det var internet-kändisen String-Emil som låg och krälade i stoftet. Sällan har ett skivomslag kompletterat musiken så väl. Jag har haft det stora missnöjet att beskåda Forgotten Tomb live. Spelningen kändes som att den var fem timmar lång och lead-gitarristen envisades med att aldrig stämma gitarren. En absolut mardröm.
Mactätus ”Suicide”
Givetvis ville Mactätus, Norges mest mediokra orkester, inte vara sämre. Exakt såhär gick det till:
Hate Rodvitnesson: OK, boys. Vad döper vi skivan till?
Gaut: Hate Rodvitnesson! Hate Rodvitnesson! Jag har det! Jag har det!
Hate Rodvitnesson: Gaut, lugna ner dig. Prata med små bokstäver. Vad är det du har?
Gaut: Hate Rodvitnesson, håll i dig nu. Smaka på den här titeln. Suicide.
Hate Rodvitnesson: Fan vad fräscht! Det kör vi på. Okej, hur gör vi med omslaget då grabbar?
Mefistofeles: Hate Rodvitnesson! Hate Rodvitnesson! Jag har det! Jag har det!
Hate Rodvitnesson: Vad är det med er idag?
Mefistofeles: Förlåt Hate Rodvitnesson, men jag tycker vi ska en skallig kille i ett badkar på omslaget.
Hate Rodvitnesson: Du är ett geni! Vi ser till så att bröstvårtorna på han är fullt synliga. Det kommer Napalm Records att bli stormförtjusta över! Det svär jag på vid mitt namn, Hate Rodvitnesson!
Ty: På tal om det är det faktiskt en sak jag vill ta upp.
Hate Rodvitnesson: Jaha, vad har du på hjärtat då?
Ty: Jag tycker det är orättvist.
Hate Rodvitnesson: Vad är orättvist, nu förstår jag ingenting?
Ty: Ja, både Mjolne och Gaut har tuffa namn. Mefistofeles har ett jätteläckert namn och han spelar ju bas! Och du Hate Rodvitnesson, Hate Rodvitnesson är ju kanske det coolaste namnet man någonsin hört. Jag fick heta Ty. Jag vill byta namn.
Hate Rodvitnesson: Det är helt uteslutet. Vi har snackat om det här så många gånger Ty. Det är Ty som gäller och därmed basta! Du fattar väl själv att varenda jävel inte kan heta Tyr liksom. Dessutom, varför blandade du inte in Forn i det här? Hans namn är ju inte det bästa.
Ty: Han spelar ju synt!
Och sådär höll retkompisarna i Mactätus på och såvitt jag vet har de inte släppt ett smack efter ”Suicide”. Alla blev gladast, det blev fred i världen och Gud var god.
Diabolicum “The dark blood rising”
Samtidigt som Mactätus stod och tjafsade i replokalen släpptes bildtolvan på Diabolicums “The dark blood rising”. Vänder vi på vinylen hittar vi mycket riktigt ett badkar. Ett badkar som även är frekvent förekommande i musikvideon. I likhet med Vond var det många som trodde att allt som sker i videon är på riktigt. I det här fallet är dock det hundraprocentigt sant.
Shining “Through years of oppression”
Niklas har ju varit badkarets ansikte utåt sedan han med buller och bång styrde in Shining på svartmetallkartan och med hjälp av effektiva bandfoton inspirerade en hel hord med deprimerade ynglingar. Denna samlingsskiva från 2004 har ett omslag med bra drag i. Att Niklas tagit inspiration från Forgotten Tomb känns inte helt ologiskt då han släppte ”Songs to leave” på sitt egna bolag. Det är inte Vond-klass på konstverket, men nästan. Får man inte nog av Niklas i badkar kan man dessutom kika på vår julspecial.
Nattefrost skämmer ut sig i Peter Bestes bok
Peter Bestes omtalade fotobok som släpptes runt 2008 om jag inte minns helt tokigt är ett ämne som vi märkligt nog inte riktigt berört på dessa sidor. Tro mig när jag säger att vi har en hel del att säga om den. En av Peters mindre lyckade bilder är på Nattefrost när han helt sonika ligger i ett, just det, badkar. Insmetad med sin egen avföring. Mellan 1992 och 1998 var Carpathian Forest ett fantastiskt band där höjdpunkten naturligtvis är den fullkomligt magiska demokassetten ”Journey through the cold moors of Svarttjern”. Sedan när Nordavind lämnade skutan runt millennieskiftet ballade det ur fullständigt och Nattefrost gick full retard. Och smetade in sin lekamen med bajs.
Ghost Bath
Ghost Bath är det där hipsterbandet som av oklar anledning ljög ihop att de kom från Kina när de egentligen kommer från USA. Inget vet varför då den lögnen inte ledde någonstans. Bandnamnet är givetvis helt värdelöst det med, enligt informationen som finns på Metal Archives så åsyftar namnet när man tar livet av sig i, ni gissade rätt, ett badkar. På bilden ser vi grabbarna stå och se gravallvarliga ut. Vet man inte att detta är ett bandfoto skulle man kunna bli fullt övertygad om att detta var reklam för världens märkligaste SPA.
Happy Days
Happy Days har jag avhandlat tidigare i en artikel som berörde DSBM, men för att fräscha upp minnet så kan jag sammanfatta det inlägget med att de var helt odugliga. Här tramsas det rejält runt i våtrummet och jag kan sätta min Abigor-samling på att det inte är snubbens eget blod som han skriver hemskheter med. Spelar man DSBM och begagnar sig av fejkblod kan man studsa åt helvete.
Absent Heat/Eternal Misery
Vi avrundar med spliten mellan Absent Heat och Eternal Misery från 2013. Här är det ett fruntimmer som deppat ner sig totalt i badkaret. Inget fel med det. Problemet är bara att hon inte ser speciellt ledsen ut alls. Tvärtom så ligger hon och småflinar med vad jag antar är kläderna på. En polare till mig kom hem i storfyllan en gång och bestämde sig för att ta sig ett bad. Han var dock så pass fiffig att han insåg att han skulle drunkna om han inte passade sig så han slet helt sonika loss toalettsitsen och hängde den runt halsen som livboj. Han somnade naturligtvis i vattnet och framåt morgonkvisten blev det lite kallt så han rev ner duschdraperiet som täcke. När hans dåvarande sambo hittade honom i badet med en toasits runt halsen, vatten exakt överallt och ett nedrivet duschdraperi som täcke utbrast hon i ett rungande ”JÄVLA IDIOT!” och smällde igen dörren. Det blev en lång dag.
Detta var som sagt tio exempel, det finns oändligt många fler och blandar man dessutom in dödsmetallen i ekvationen blir vi aldrig klara. Hur kommer det sig då att badrummet är en så pass central plats i dessa sammanhang? Jag har några teorier. Det första är att det finns något kallt och olustigt med ett nedgånget kaklat badrum. Många skräckfilmer, spel och liknande använder dessa miljöer flitigt. Sedan är det ju hyfsat poppis att ta livet av sig i ett badkar. Däremot tror jag att den största anledningen till att många använder våtrummet till dessa upptåg är att det är jävligt lätt att göra rent efter sig. Det kryllar inte precis av bandbilder och skivomslag där medlemmarna grisar ner finsoffan eller heltäckningsmattan med blod och inälvor. Det ska vara lite bekvämt liksom.
Det var badkarskulturen inom svartmetallen det. Tänk vad mycket vi lärt oss.
På återseende.
/Hat(e Rodvitnesson)pastorn under influens av Docent Mohareb.
