När det kommer till bandfoton där medlemmarna ser ut som tvättäkta rövhål finns det ett par miljoner att välja bland. Frågan är om inte tyskarna i Black Radar gör det lite väl enkelt för mig. Innan vi börjar dissekera fotot bör jag skriva några varningens ord om denna orkester. För det första, spana in omslaget. Skivan är från 2014. Det finns INGA ursäkter. För det andra så har vi ett återkommande fenomen när det kommer till lökig hårdrock och det är den extremt suspekta sexualbrottslyriken. Nu har jag inte läst texterna, men det är ingen slump att dessa låtar är placerade efter varandra:
”Another love attack”
”Stranger”
”Shout”
Varför är det så här? Tvivlar man på mitt påstående kan man kasta ett getöga på de amerikanska genrekollegorna Odins titlar. Smaka på dessa:
”She was the one”
”I get what I want”
“Serenade to the court”
“Stranger tonight”
“Time and time again”
”I´m gonna get you”
“Push”
“Fight for your life”
“She needs my love”
“No reason to run”
“Helpless”
“Let the show begin”
Med lyrik som denna bör man hamna i någon sorts form av register. Inte ens Cannibal Corpse kan plita ihop mer makabra låttitlar ens när de är på sitt mest misogyna humör. Odin kan vi för övrigt komma att återkomma till då det är ett band som diskuterats flitigt i Förintelseförsamlingen de senaste decennierna.
Hur ser då Black Radar ut?
Vi börjar från vänster med en cigarrtuggande pervotysk av värsta sort. Sommarbusigt solkysst skalle, eltejp under de plirande bombfällarögonen, ring i ögonbrynet, feta tribaler på armarna, tung kedja runt halsen, sönderklippta handskar, Sabaton-väst, magknip, Alchemy Gothic-ringar och en grandios oskön rövhålsaura. Tänk er att hamna på efterfest hos den här snubben. Böhse Onkelz på högsta volym, idrott på TV:n, körsbärsvin, kvarg, bedrövligt tjack och ett kroniskt underliggande hot om urspårning. Usch! Man vill bara fly men samma sekund som man försöker lämna lägenheten känner man en fast arm på axeln. Det blir en lång natt. Faktum är att jag får lite George Antonio Manrape-vibbar av den här gubbstrutten.
Ja, det blir ju inte bättre när vi flyttar ögonen åt höger. Här har vi en 45 kilo tung rymdfjant i vad jag antar är en BMX-rustning. Knogarna vitnar av hans uppenbarelse. Han försöker se tuff ut, men det där minspelet lurar ingen. Ponera att du träffar en stammande och vilt läspande tysk som försöker säga ordet ”julpynt” till dig på tyska, ”weihnachtsschmuck”. ÅTTA JÄVLA KONSONANTER PÅ RAKEN! Iförd BMX-rustning och piffig damfrisyr. Nämnde jag att han har på sig en BMX-rustning? Och att han inte ser riktigt klok ut?
Mitt i det dataanimerade rymdskeppet bröstar en surmulen gestalt upp sig så att tinningarna spränger av syrebrist. Man vill ju visa upp sin fina tatuering liksom. En skev tuttdrottning som klivit i en hög med drake. Lika smakfullt som en skål med varmvatten och frigolit. Han är solklart bandets ledare, eller skeppets kapten om man så vill. Det var längesedan vi drog av en referens så smal att den knappt ens finns men denna besättning för tankarna till Flying Fuckernauts VS the Astro Bastards-filmtrailern.
Sen, som om det inte kunde bli värre …
tyska Lars Ulrich i Sabaton-väst.
Sist har vi bandets självutnämnde hunk. Han kan ses vobbla omkring på tyska barer i full färd med att locka damer med skaldjursplatåer och McDonalds-frukostar. Funkar inte de raggningsknepen kavlar han bara upp skjortärmarna och visar upp sina tunga gaddningar. Vi har en dödskalle med en lustig liten plåthatt, en … ja, jag vet inte vad det där ska föreställa och en … jag vette fan. Sedan spänner han ögonen i en och utbrister i ett förföriskt ”mein schwanz nach rechts zeig” …
Av fotot att döma så har bandet en rymdimage. Inget fel med det. Däremot verkar texterna inte ha något alls med rymdäventyr att göra. Snacka om bortkastad potential. När vi ändå är inne på det temat, är det någon förutom jag som minns den onämnbara fasa som var X-World/5? Konceptet var power metal om den varit spelad år 3000. Jag skämtar inte nu. Det riktigt sjuka är att Andy LaRocque, en av mina favoritgitarrister genom alla tider, var inblandad i den smörjan. Låt ett på plattan heter ”CyberChrist”. Matrixviruset måste ha blossat upp i Göteborgstrakten 2008, nio år efter den första attacken. Jag minns att jag spelade upp några väl utvalda bitar för Heidenhammer, önskar att jag hade filmat händelsen. Den nivå av livsleda den mannen uppbådade då var omätbar. Det kanske är dags för en rysk musikroulette med power metal-tema.
Ja, det var väl allt för idag. Undvik Black Radar och när ni ändå är i farten, undvik X-World/5.
På återseende.
/Hatpastorn
